Vandring på Gran Canaria är ganska okänt och det är synd med tanke på att det finns mer än 300 km leder och stigar upptrampade av urinvånarna. Nu har kommunen San Bartolomé de Tirajana presenterat en ny guide-mapp som innehåller beskrivning och kartor för 12 vandringar . Allt för att möta en förändrad inställning till semester och rekreation hos många nutida turister. Att vila genom att ligga på en handduk i solen hjälper föga för återhämtningen av kropp och själ. Människan är skapt för att rörelse. Vid ett besök på ön nyligen provade vi några av vandringsturerna. Från sydkusten tog vi reguljär buss upp till San Bartolomé , restid ca. 30 minuter. Härifrån följde vi en väl markerad vandringsled med det makabra namnet Camino de los Muertes ,dvs. « De dödas väg » . Orsaken till namnet är att den 15 km långa leden går till en avlägsen by ,Ayagaures, som saknar begravningsplats. De som dog i byn bars i en särskild transportkista till begravningsplatsen i San Bartolomé. Vi gick med lätt dagspackning i ryggsäckarna och blev rejält trötta. Den vertikala förflyttningen när man går sträckan är över 1000 meter. Att vara kistbärare ”krävde nog sin man”.Leden går genom Pilancones naturpark . Hela området är bevuxet med Pinus canariensis ,den endemiska kanarietallen. Dessvärre drabbades stora delar av området av en förödande skogsbrand år 2007.Tallarnas stammar står svartbrända men tallarna i övrigt har friska gröna barr och tycks ha klarat branden bra . Den som inte klarade branden var den kanariska arkipelagens största tall , den 400-åriga El Pino de Pilancones .Vi tillbringade en heldag på ”De dödas väg”, njöt i fulla drag av platsernas skönhet ,tidlöshet och tystnad. Med sista bussturen återvände vi till ett bullrigt och överbefolkat Mas Palomas.
Foto:Bertil Persson